I söndags var älskade Lars Winnerbäck i Karlskrona. Jag och mina vänner har sett honom varje år sen 2004. Det var lika fantastiskt som vanligt men nästa år (om det blir någon turné då d.v.s) så ska inte kämpa för att stå längst fram. Vi har sagt i flera år att nästa gång så sätter/ställer vi oss längre bak. Yeah right :) Varje gång har vi ryckts med och förvandlats till 15-åringar igen, så även den här gången. 

Han är verkligen min absoluta favoritartist. Hans texter har hjälpt mig många gånger. Det slog mig när jag stod där och sjöng med att den här gången kändes det annorlunda. Orden gjorde inte att andetagen kändes sådär tunga. Jag är lyckligare än någonsin, jag har nästan glömt hur det brukade kännas innan Anton och Svante, det spelar helt enkelt ingen roll längre.

Som vanligt så hann jag gå igenom ett helt virrvarr av tankar och känslor under de två magiska timmarna då han spelade. Jag tänkte mycket på vännen jag skrev om i förra inlägget och en vän som förlorade sin lillebror i helgen. 

Det kom mycket tankar som jag tänkte dumpa här men den där känslan som man alltid har efter en bra konsert varar ju inte längre än till morgonen efter så jag har glömt allt jag ville skriva.

Var på sjukhuset med Svante i helgen också. Hans lilla mage som krånglar, vilket den gjort i drygt 2 månader nu.. Hoppas att det blir bättre nu. Så hemskt när han inte mår bra. Igår var han gladare än någonsin och ville inte göra annat än leka :) Han brukar annars somna vid åtta men igår var han vaken till elva. Han skrattade och busade men till slut tog jag upp honom och vaggade honom tills han nästan somnade och sen bäddade jag ner honom i hans säng. Jag blev riktigt förvånad när jag vaknade och Anton skulle till jobbet, jag hade inte varit uppe och matat Svante en enda gång under natten! Det är min kille det :D 

Nu ska jag packa lite inför flytten, kanske är dags att komma igång på riktigt nu. Det är ju trots allt inflytt i huset den 1/12..

ta hand om er!

Drömde härom natten om en vän som gick bort i våras. Han bestämde sig för att han inte orkade längre, han tyckte helt enkelt att det var nog. Att han valde det själv smärtar nåt så fruktansvärt..

Jag drömde att jag gick över torget här i stan och helt plötsligt mötte jag honom. Jag blev chockad och glad. Jag gav honom en kram och berättade att jag trodde att han var borta. Han skrattade och sa "vilka sjuka rykten folk sprider".

Blev besviken när jag vaknade.. 

Har haft en bra kväll. Haft lite vänner här. Lagat mat, druckit lite vin och ätit gotte. Vi skulle kollat film men sen blev det aldrig av. Min mage gör skitont igen och så är jag trött så de traskade hemåt istället.

Ska värma en vetekudde nu och försöka sova lite..

ta hand om er!

Jag har precis läst alla bloggar som jag brukar följa och en tjej skrev om avundsjuka. Hon räknade upp några saker som gör henne avundsjuk och det fick mig att fundera på vad jag kan avundas..

Tyvärr så är jag så ytlig att jag kan bli grymt avundsjuk om jag ser en snygg tjej.

Särskilt om tjejen ser ut att vara nöjd med sig själv. Då är det givetvis inte bara utseendet i sig jag avundas utan även hennes självsäkerhet. Hur underbart skulle det inte vara att kunna känna sig nöjd med sig själv? Jag menar inte att jag alltid är missnöjd men oftast, jag kan liksom inte nöja mig med okej. Jag är perfektionist in i märgen och då svider det att inte kunna vara mer än okej..

En annan sak som kan göra mig grön av avund är människor som är sådär avslappnade och tar lätt på livet. Jag planerar allt. Vad jag ska göra i mitt liv, vad jag ska hinna på en dag, hur alla rum i huset ska se ut, ja allt.. Återigen så är perfektionismen ett problem för mig. Jag vill kunna vara praktisk och enkel men ändå övertänker jag allt.

Det finns säkert mer men det är vad jag kan komma på nu.. Materiella ting gör mig inte direkt avundsjuk, det är klart att jag hemskt gärna skulle vilja ha en chanelväska eller ett par höga, fina jimmy chooskor men det är inte hela världen att jag antagligen aldrig kommer bli stolt ägare till något av dem. Jag är precis lika lycklig utan som jag skulle vara med..

ta hand om er!

Igår spenderade jag 1 timme på vårdcentralen och sen 4 timmar på akuten och det enda jag fick höra var att de inte kunde hitta något fel och som vanligt så ska jag höra av mig om det inte blir bättre.

Jag blir så arg! Jag var på vårdcentralen för två veckor sen och då trodde vi att jag var gravid igen, jag har haft ont i nedre delen av magen ett ganska bra tag och jag känner mig precis som när jag väntade Svante. Sen visade det sig att jag inte var det och då sa de att jag skulle höra av mig om det inte blev bättre på två veckor. Det har bara blivit värre så jag ringde och bokade en ny tid. Den läkaren läkaren jag fick träffa nu kände lite på magen och sa att det var nåt för gyn så han ringde dit och jag kunde inte få en tid där på många veckor så de sa att jag skulle gå till akuten. Och jag väntade, väntade och väntade. Det är märkligt det där med väntrum egentligen, man bara ska ha tråkigt när man sitter i ett. Tvn i ena hörnet visade Brott och straff, en svartvit, svensk film. Ingen ville se den, någon sa t.o.m vilken upplyftande film ändå sitter vi där och kollar. Ingen får för sig att ta kontrollen och byta. Alla bara sitter där och suckar. Alla vet att det tar tid på akuten ändå försöker alla intala sig att det inte gör det, inte den här gången. Att byta kanal skulle vara som att förbereda sig på att det kommer ta tid och att man kommer vara kvar i det där väntrummet ett ganska bra tag. Vilket man kommer, så det är egentligen lika bra att bara byta kanal och sätta igång nånting bra. När jag satt där och suckade som de andra slog det mig att det inte skulle spela någon roll om de visade ett av mina favoritprogram, jag skulle ha tråkigt ändå. Hur kan det vara så stor skillnad på att sitta där och titta och titta hemma? Det är ju samma program..märkligt..

Anton vaccinerade sig igår mot svininfluensan. Idag ligger han hemma med feber och ont i armen. Innan har jag inte varit så orolig för influensan men nu börjar jag bli rädd för den. Inte så mycket för min egen del men för Svante och andra i min närhet. Vi vuxna kan ju vaccinera oss men de små då? 

På fredag blir lillprinsen fyra månader förresten. Vart tog tiden vägen? Vi ska till BVC för vägning och mätning imorrn, ska bli så kul att se hur mycket han har vuxit :) Sist så var han ca 64 cm lång och vägde 6775 g. Det var på hans tremånadersdag, kan ha hänt mycket på en månad..

ta hand om er!