Vi har haft vår första barnfria natt som tvåbarnsföräldrar! (och nej, ni behöver inte kommentera att det är alldeles för tidigt. gör ni som ni vill så gör vi som vi vill.) Mina föräldrar skulle passa barnen igår kväll och Svante skulle stanna över natten. Känns så onödigt att dra upp honom när han sover så bra. Eftersom jag ammar Sixten skulle jag pumpa men han hade haft en riktig ätdag så det kom nästan ingenting så mamma köpte lite ersättning istället.

Anton och jag var ute och åt och sådär och sen när vi var hemma igen ringde mamma och sa att allt gick jättebra. Båda barnen sov och allt var lugnt. "Så jag vet inte, skulle ni hämta Sixten sen eller?" (=Sixten får gärna stanna över natten han också.)

Jag tycker alltid att det är jobbigt att lämna iväg dem men sen när man får höra att allt gått bra och man känner sig lugn och avstressad så förstår jag att det var bra. Anton och jag behöver nog också lite tid bara vi ibland. Hinna sitta och prata, mysa och bara vara. Se på varandra på samma sätt som vi gjorde när vi träffades. Jag blir alltid som nykär efter att vi fått hitta på något ensamma.

Jag tänkte pumpa innan jag gick och la mig( och lägga mjölken i frysen så det här slipper hända fler gånger) men jag somnade ifrån det så nu vaknade jag halv sju med två ömma, stenhårda fotbollar. Är det inte meningen att man ska ta en rejäl sovmorgon när man är barnfri? :)

Hoppas alla har haft en bra jul!

Min första tanke var Anton men utöver honom är det svårt. Det är så många jag vill säga för jag ser nog många av mina vänner som "bästa". Men den jag träffat mest den senaste tiden är Linn och hon är helt klart en av de allra bästa!

Vi har umgåtts i omgångar sen vi var små. Hon ska bli fadder till Sixten och Svante har varit galen i henne sen han var jätteliten. 

Sen i somras är hon tillsammans med  en av Antons bästa vänner, vilket såklart är jätteroligt!  

Jag är väldigt dålig på att höra av mig till mina vänner. Det är något jag vet om och något jag vill ändra på men orken har inte riktigt alltid funnits. Linn är en av de som förstått och istället hört av sig till mig och det är jag så tacksam för!

Lite småförkylda har vi nog alla i familjen varit sen Svante började på förskolan men de senaste veckorna har det blivit mycket värre och de senaste dagarna har jag inte orkat någonting, inte ens sitta vid datorn och därför har det inte blivit några uppdateringar. Nu när Svante är julledig så finns det inte tid på dagarna och på kvällarna somnar jag nästan lika tidigt som barnen.

Nu känns det äntligen som att det håller på att vända.

Tar och berättar lite om gårdagen eftersom den här dagen knappt har börjat.

Den började som alla andra dagar. Stiga upp, fixa frukost till Svante. Byta blöja och klä på Sixten. Slänga på mig själv lite kläder medan Svante fortfarande äter. Byta blöja och klä på Svante. Leka lite med Svante, amma Sixten. Sätta igång Pingu lagom till Svantes välling. Plocka lite medan han dricker upp.

Gå till förskolan och lämna Svante och sen hem igen.

Skulle så gärna varit med på förskolan igår. De skulle ha julfest så Svante var superfin! Tomten skulle komma och de skulle dansa runt granen. 

Hemma igen så åt jag lite frukost och sen brukar jag plocka i ordning överallt, bädda sängar, dammsuga, tvätta och lite sånt men igår var jag helt slut så jag la mig i soffan med Sixten på bröstet och så somnade vi båda två. Har inte blivit så mycket sömn de senaste dagarna. I tisdagskväll fick jag åka till sjukhuset med Sixten eftersom han hade röda utslag i ansiktet som börjat klia. Så han skrek gjorde inget annat än skrek. De visste inte riktigt vad det var men gav honom tavegyl mot klådan. Nu är utslagen borta och han är sig själv igen så jag antar att det var en allergisk reaktion. Nu ska man bara komma på vad det är han inte tål.

Iaf, vi vilade ganska länge och gud va skönt det var! Anton slutade redan vid 12 så när han kom hem fick han också vila lite sen bar det av in till stan och socialstyrelsen. Eftersom vi inte är gifta så måste vi bekräfta Antons faderskap till Sixten så det gjorde vi. Sen passade vi på att gå och fika lite innan vi åkte hem. Anton skulle iväg så jag lämnade av honom hemma och sen åkte Sixten och jag till mina föräldrar för att hämta Svante. Mamma hade hämtat honom på förskolan.

Sen var det bara mys och bus som gällde resten av kvällen.

Så det var en dag i mitt liv. Idag får jag se vad som händer. Funderar på att åka till stan och köpa lite julklappar men det beror helt på vädret. Är inte sugen på att ut och köra om det snöar och blåser som det gjorde igår.

Pirret, de där 1000 fjärilarna i magen. Saknaden så fort man inte är nära. Att vilja vara det bästa man kan för någon.

Att ge av sig själv och våga chansa, för att bara en kort tid med den andre är så mycket bättre än ingen tid alls. 

Men det är också att fråga hur dagen har varit och faktiskt bry sig. Att se när den andre är trött eller ledsen och hjälpa till.

Jag minns en gång någon månad innan studenten. Jag och några vänner satt ute vid havet och pratade. Efter en liten stund kom det ett par och satte sig en bit ifrån oss. De hade med sig en engångsgrill, lite mat och en flaska vin. Medan köttet låg på grillen låg kvinnan med huvudet i mannens knä och båda läste varsin bok. De verkade så lyckliga och avslappnade med varandra. De behövde inte prata, de njöt av att vara tillsammans ändå. Jag minns att jag kände en gnutta avund och att jag tänkte att det var precis det där jag ville ha. Det de hade var kärlek.

Några månader senare fann jag mig själv i en skinnsoffa i en ungkarlslägenhet, skavfötters med den finaste kille jag någonsin vilat ögonen på. Där låg vi och lyssnade på musik och med näsorna nere i varsin bok. Vi sa inte ett ord, det behövdes inte. Vi hade nästan precis träffats och det var fortfarande ovisst hur allt skulle bli men det spelade ingen roll. Allt jag visste var att att jag gärna gick sönder om jag bara fick några dagar med honom. Dagar blev till veckor, månader och år. Två personer blev till tre och sen fyra och med det kom en ny sorts kärlek in i mitt liv. Kärleken till sina barn, det största man någonsin får vara med om.

Idag fick en nära vän till mig en fin liten ficka! Som jag har väntat och längtat efter att få se vad det var för en liten filur där inne i magen. Det visade sig vara en sockersöt liten Nova.

Det är första gången någon jag känner så väl och står mig så nära får barn så jag har nog varit lika nervös som mamman, haha. Jag fick reda på att hon var gravid samma dag som hon plussade och det har varit så kul att vara med hela vägen. 

Längtar så efter att få se den lilla prinsessan på riktigt!

Tråkigt att den här kom just idag. Vi brukar oftast åka till Antons föräldrar på söndagarna och äta där men idag bestämde vi i sista stund att vi inte skulle det. Jag hade varit hos mina föräldrar och bakat pepparkakor med barnen och när vi kom hem därifrån tänkte jag att vi skulle åka vidare direkt. Det är inte jätteroligt att dra på och av overaller och Svante sov i bilen så jag ville inte väcka honom men Anton behövde duscha och greja så han tyckte att vi kunde stanna hemma istället. "Okej men då får du fixa mat, jag är trött och har huvudvärk" sa jag gnälligt.

Det gjorde han, tacos. Lite tråkig mat men ganska gott ändå.

Så såhär har dagen sett ut i matväg:

Frukost: 2 mackor och varm choklad

fika: kaffe och en pepparkaka

Middag: Tacos med kycklingfilé istället för köttfärs. (Åt bara fisk förut men under graviditeten blev jag riktigt sugen på kyckling så nu för tiden äter jag det också)

sen slank det givetvis  ner en liten bit pepparkaksdeg under baket också. Kommer säkert bli lite mer kaffe innan jag går och lägger mig och kanske en liten chokladbit till det.

Ser ut som att jag äter skitkasst ser jag nu, haha! Blivit mest socker idag, brukar faktiskt inte se ut såhär.

Jag har börjat tycka att det är kul att laga mat så jag brukar leta recept och testa nya saker men den senaste veckan har vi mest ätit tråkmat. Sen har jag alltid varit dålig på att äta, under perioder har jag inte velat och ibland glömmer jag liksom bort det. Enda gången jag verkligen mått dåligt av att vara hungrig är under graviditeterna så det är nog bra för mig nu när man har barn som måste äta med några timmars mellanrum. Nu kan jag inte glömma och måste jag ändå laga mat kan jag lika gärna äta lite själv också..

jag hann aldrig med den här igår så jag tar den idag istället..

Jag är väldigt nära både mamma och pappa trots att de har jobbat extremt mycket i hela mitt liv. De startade ett bageri och konditori samma år som de fick mig.

Det var pappas idé antar jag eftersom det var han som var i den branschen  mamma hade tidigare jobbat som undersköterska.

De har kvar sitt företag men numera så består det av ett bageri och tre konditorier så de jobbar fortfarande som galningar. 

Den lilla lediga tid som de har lägger de helst på sina barnbarn. Så för oss är det aldrig svårt att hitta barnvakt. Om jag säger att jag är trött brukar mamma komma med kommentarer som "ja men då kanske ni vill sova ut i helgen?" ( =ja men då kan ju barnen sova hos oss i helgen). 

Jag älskar verkligen mina föräldrar och jag är så tacksam för allt de gjort och gör för mig, Anton och pojkarna.