I kväll har jag tänkt försöka mig på den stora konsten surdeg. Om det går bra och vi får äta riktigt gott bröd om några dagar så lovar jag att lägga upp receptet!

  Mitt intresse för bakning växer hela tiden. Kanske vore det inte så dumt att följa mina föräldrars fotspår trots allt..

Irritationen kommer från konstiga åsikter på Familjeliv.se och landstingets telefonköer. Hur svårt ska det vara att få en tid på vårdcentralen? Skulle vara glad om jag kan få prata med någon innan minstingen hostar upp sina inälvor! Äh, nu ska jag snart bli uppringd av vårdcentralen och idioter finns det många av så det är ingen idé att vara irriterad.

  Sitter och tänker på livet såhär på måndagsförmiddagen. Alla drömmar och mål, hur man tar sig dit. Jag har inte velat tänka på att mammaledigheten tar slut, jag skulle gärna vara hemma ett par år till. Inte av lathet utan för att jag vill vara en större del av mina barns liv än vad man har möjlighet till när man jobbar heltid. Tyvärr så har vi inte råd att låt mig vara hemma sen så jag vet ju att jag så småningom måste hitta ett jobb. Finns ju så mycket jag vill göra! Jag är en sådan som drömmer stort, annars känns livet ganska trist.

Jag vet vad jag vill men inte hur jag ska ta mig dit.