När jag var 13-14 år lurade jag min mamma att jag var gravid. Jag ville bara se reaktionen. Till skillnad mot många andra mammor jag vet så tittade hon på mig och sa lugnt "ja men då får vi väl lösa det här då". Därför kändes det inte så svårt att berätta när det var på riktigt några år senare. Jag tror att många i min familj var förvånade över att det dröjde tills jag blev 19 innan jag blev mamma. Jag ansåg mig nog vara redo långt innan. Nu i efterhand kan jag ju se att visst, jag hade klarat av det men finns det verkligen något annat val? Jag var inte redo som 16-åring, var jag ens redo när jag var 19? Blir man någonsin redo? En bebis är ju lätt, faktiskt. Trots sömnlösa nätter och skrik så är det ganska lätt i jämförelse med ett lite större barn. Kolik är riktigt jobbigt när man är i det, mjölkstockning gör jätteont, det blir gnälligt när tänderna kommer och det är jobbigt att torka bajs, kiss och kräk hela dagarna men det går över. Med bebisar är det hela tiden perioder som går över av sig själva. Större barn däremot, givetvis kommer det perioder där också men mycket handlar om hur vi som föräldrar har uppfostrat våra barn. Det kan vi inte skylla på någon period och vi kan inte heller förlita oss på att det går över av sig självt. Det har varit dagar då jag tänkt "är alla barn skitungar emellanåt eller är det bara vi som har misslyckats?". Det är en otäck tanke, att ha misslyckats.

   Sen jag blev gravid första gången har jag tänkt att det inte är bra att läsa för mycket om förlossningar och barn. Det blir aldrig som man tänkt ändå. Jag vet mammor som hamnat i lättare förlossningsdepression eftersom det inte blev som de hade planerat och tänkt under och efter förlossningen. Ändå kommer jag nu på mig själv med att läsa om olika sätt att tackla olika situationer med barn. Jag är som en svamp som suger i mig så mycket som möjligt MEN jag tar det inte på för stort allvar. Jag läser det jag kommer över men struntar i sådant som jag inte tror på.

Hur gör ni? Har ni en plan för uppfostran eller tar ni det som det kommer?

   Misslyckad mamma eller bara en 2-åring som testar gränser?

 

Viola

4 augusti 2011 21:39

Svar: Oj, jag vill ju inte få någon att må dåligt över sina bristningar. Jag tvekade faktiskt lite innan jag valde att skriva om det i bloggen för å ena sidan känns det som att jag stämplar det som "fult" men å andra sidan tänkte jag att det kunde uppmuntra andra om det nu funkade... Men ja, vill man nu bli av med sina bristningar så är ju en Dermaroller ett bra sätt eftersom den är naturlig, man får inte i sig en massa skit från dyra krämer och man slipper kostsamma laserbehandlingar :)

http://mummyfied.blogg.se

 

Viola

4 augusti 2011 21:42

Jag tror det kan vara bra att läsa på, men sen gör man ju i slutändan kanske inte så ändå, men då finns alternativen i bakhuvet i alla fall (kunskap är makt ;) Men du är ju definitivt inte ensam om att ah en tjurig tvååring kan jag säga! Huruvida man lyckats med sin uppfostran eller ej märker man ju först när de kommit ur det värsta beroendet av en i skolåren någon gång. Sen försöker jag ofta tänka på det här med att vara "God Enough" och att man inte alltid måste ligga på topp hela tiden.

http://mummyfied.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser lite bloggar och blir sådär bitter.  Jag är nöjd med livet och är medveten om att jag har det väldigt bra. Ändå blir jag avundsjuk och bitter över onödiga och fjantigt dyra materiella ting. Jag vill också kunna köpa en massa fina k...

Den senaste tiden har jag fått många kommentarer angående att jag fortfarande ammar. Sixten är 10 månader och javisst, han börjar bli stor men vad har andra med det att göra? Vissa har sagt rakt ut "borde du inte lägga ner amningen snart?" eller "du ...

Nu känns det som att jag äntligen börjar bli människa igen. Har varit ett par slitsamma dagar. Barnen har inte varit nöjda med någonting så dagarna har mest bestått av gnäll vilket lätt ger huvudvärk efter ett tag. Visst är det konstigt att mitt "m...

..ta tvätten..dammsuga ..rensa ogräs ..förbereda middagen ..städa badrummen ändå sitter jag här med en kopp kaffe och tittar på skräptv. Båda barnen sover så jag tänker banne mig passa på!       ...

I kväll har jag tänkt försöka mig på den stora konsten surdeg. Om det går bra och vi får äta riktigt gott bröd om några dagar så lovar jag att lägga upp receptet!   Mitt intresse för bakning växer hela tiden. Kanske vore det inte så dumt att följa ...