Jag får ofta höra kommentarer som "oj,då är du en ung mamma" eller "är han din? oj, du är ju inte gammal". Ska jag vara ärlig så tröttnade jag för länge sen på det där. Vissa kanske är unga och råkar ha barn men i mitt fall är det nog snarare så att jag är mamma och råkar vara ung. Är verkligen åldern en så stor grej? Är inte mognad viktigare? Det finns 30 åringar som kanske inte är redo samtidigt som det finns 17 åringar som passar perfekt som föräldrar.

En annan sak som kan störa mig är när människor känner att de måste gå till försvar när jag är i närheten. Även vissa av mina vänner gör det. Jag lever mitt liv och låter andra leva sina. Jag bryr mig inte hur de gör men ändå känner de att de måste förklara sig, ofta låter de lite arga under sitt försvarstal. Det är precis som att de tror att jag dömer dem (något jag verkligen inte gör) för att de inte gör som mig. När det kommer från främlingar blir jag mest irriterad men slösar ingen direkt energi på det men när det kommer från en vän är det annorlunda.

Det är väl mest en massa snurr och jag vet egentligen inte om någon annan verkligen förstår men vad jag menar lite kort är väl bara att jag tycker att man ska få leva sitt liv som man vill..

Ta hand om er!

I natt har det inte blivit mycket sömn. Svante har sovit oroligt ett par veckor nu men i natt har han knappt sovit alls. Vi testade allt men han "pratar"/gnäller hela tiden. Jag ska jobba idag så det var ju Anton som var uppe med honom men lillkillen höll mig vaken också.

Jag snoozade i en timme innan jag orkade mig ur sängen.. 

Jag hoppas verkligen att det är tänderna som spökar så att de kan börja ploppa upp nu så jag får tillbaka min snälla, lilla kille igen.

Jag kände efter i hans mun igår och jag tyckte att jag kände något vasst men det var ganska långt bak och de brukar ju komma fram först men jag vet inte. Det är ju olika på alla det där.

Nu ligger Svante på en filt på golvet och leker och varje gång jag tittar ner på honom så tittar han upp, ser mig i ögonen och ler jättestort. Då spelar det ingen roll att ha hållt oss vakna i natt. Det är som när man har honom mellan oss i sängen och han vaknar först. Då börjar han pilla i mitt ansikte, dra mig i näsan och håret. Först blir man jätteirriterad men när man ser han fina leende så blir man bara glad för att ha honom.

Nu börjar det bli lite gnälligt där nere på golvet, lika bra att jag fixar lite gröt till honom.

ta hand om er!

Snart ska jag sticka till jobbet. Det är skönt att vara igång att jobba igen men det är väldigt tufft att vara ifrån Svante hela dagarna. I december jobbade jag tre dagar på salongen och två nätter i mina föräldrars bageri varje vecka. Det var lite väl, plutten är ju inte så stor än men det var bara för att Anton skulle få se hur det är att vara hemma. Det gick jättebra allting men i söndags frågade jag Anton hur det kändes att börja jobba igen och då sa han "bra faktiskt, du fick rätt trots allt." Han trodde att han skulle få sova ut när han var pappaledig och att han skulle bli riktigt utvilad. Haha, eller hur :)

Nu är vi iaf hemma halva veckorna var, det känns lagom. Jag jobbar torsdag, fredag och lördag och är hemma måndag, tisdag och onsdag.

Har man möjlighet så tror jag att det är jättebra om pappan är hemma en del också. Det är förstås mycket som spelar in, pengar, amning o.s.v men som sagt, om man har möjlighet. 

Innan så sa Anton att han gärna ville ha halva ledigheten men att vara hemma hela veckorna var inte hans grej så då är det bättre att han får jobba lite också. Jag trodde att jag behövde jobba ett tag för jag saknade jobbet men nu vet jag att jag trivs mer som mamma än som frisör :) därför kanske jag är ledig mer sen, vi får se.

Jag tror iaf att det är bra att testa lite olika. Jag tycker inte att man ska dela lika bara för att men det skadar nog inte att ge pappan en chans, många tar nog för givet att kvinnan ska vara hemma mest för det är så det brukar vara. 

Jag märker att vi har mer förståelse för varandra nu och det känns verkligen jättebra.

nehe, nu har jag inte tid att sitta här längre!

om ni är i karlskrona så tycker jag att ni ska beställa en tid hos mig, 81840! är helt dött på salongen i januari och det är så tråkigt att bara sitta..

ta hand om er!

Nu har vi flyttat, underbart att bo i hus! Telia har krånglat så vi hade internet på flera veckor, därför har jag inte kunnat uppdatera.

Idag är inte mitt humör på topp, ingen aning om varför jag är så känslig just nu men hoppas verkligen att det vänder snart. 

Jag lovar att skriva igen så fort jag känner mig lite mer som mig själv.

ha det bra tills dess!