Sitter och läser lite bloggar och blir sådär bitter. 

Jag är nöjd med livet och är medveten om att jag har det väldigt bra. Ändå blir jag avundsjuk och bitter över onödiga och fjantigt dyra materiella ting. Jag vill också kunna köpa en massa fina kläder, utan att ens behöva tänka på prislappen! Jag vill också kunna fylla mitt hem med alla möjliga roliga, fina och söta saker! Ja, jag har en stor garderob full av kläder men med tanke på att jag varit gravid/har ammat i nästan tre år så är den långt ifrån uppdaterad. 

Nej, från och med nu ska jag hålla mig till mina gamla vanliga bloggar. De som jag faktiskt mår bra av och som inte lurar ut materialistdjävulen ur mig. 

En av mina absoluta favoritbloggar just nu är 365daysofbreakfast.blogspot.com. (har inte kommit på hur man länkar än, hjälp mottages tacksamt!) Hittade den av en slump en dag då jag googlade "frukost" eftersom jag var så galet trött på att äta en jäkla macka på morgonen. Riktigt inspirerande och nu kommer jag nog aldrig ha frukosttorka igen!

Den senaste tiden har jag fått många kommentarer angående att jag fortfarande ammar. Sixten är 10 månader och javisst, han börjar bli stor men vad har andra med det att göra? Vissa har sagt rakt ut "borde du inte lägga ner amningen snart?" eller "du kommer ju amma honom tills han är fem!" andra har sagt saker som "har du så mycket mjölk? oj, det var bra jobbat!" (som att jag har något med mängden mjölk att göra). JA JAG AMMAR FORTFARANDE OCH KOMMER GÖRA DET SÅ LÄNGE JAG VILL! Jag tror att jag är lite rädd att Sixten ska bli mitt sista barn. Då vill jag ta vara på bebistiden så mycket som möjligt för ja, jag njuter av att amma. Svante kunde jag inte amma, jag kämpade i tre månader men jag höll på att gå under så till slut gav jag upp. Jag saknade det aldrig eftersom det bara betydde ångest då men nu när det har funkat så bra så är det mysigt. (Plus att gravidkilona och lite till försvann blixtsnabbt!) Jag fattar inte varför amning har blivit en så stor grej. Det finns de som vill, de som inte vill, de som kan och de som inte kan. Låt alla göra som de vill istället!

Anton och jag pratade om ett tredje barn häromdagen och nu när jag vet att det inte är en omöjlighet så känns det inte lika jobbigt att sluta amma men inte än. Jag tänker hålla på ett litet tag till. Varför? För att jag vill och kan!